Mitten av december och inte en snöflinga ligger på marken här. Känns ganska deprimerande tycker jag. Lite vitt vill man ju ha iallafall, så att ungarna kan åka pulka. Sonen blev förbannad på vintern påväg till skolan, tyckte inte att den var snäll som inte kom med ngn snö. Ja hoppet är det sista som lämnar oss, jag tror på en vit julafton iallafall.

Vi skall ner till the family över jul och nyår, ja eller jag och barnen. Mannen jobbar ju, har bara stängt på julafton, och även om han kunde komma, som han fixade förra året, så skulle det inte bli trevligt iallafall. Stämmningen är ju inte på topp om man säger så. Blev så besviken näår han inte kunde komma ifrån för att gå på barnens luciafester igår, men jag förstår ju givetvis att finns det ingen som kan jobba så finns det ingen. Men jag blir ledsen för barnens skull, och för hans som missar allt. Men den älsta frågade inte ens efter pappa..då vet man att det gått för långt. Han är så van att han aldrig är där, aldrig följer med eller aldrig är hemma att det är normalt för honom nu. Sorgligt.

Funkade bra med fikat i går på luciafirandet, jag åt mina 2 små ostar, drack mitt kaffe och var meganöjd!! :-D

Jaja, lite roligare saker är ju att maten funkar bra. Skall ju väga mig imorgon, och jag hoppas inte på för mkt. Chokladfrossan har satt sina spår. Sedan fick jag en chock när jag kollade efter hur många dagar det var kvar till jul. Hur hade jag tänkt att jag skulle kunnat gå ner 10 kg på 3 veckor? Nej jag vet inte hur jag tänkte, det känns ju inte möjligt. Jag blir glad om jag hamnar på 5-6 kg. Och jag skall inte slå ihjäl mig själv över det, utan fira mina tappade kilon. Man är alldeles för hård mot sig själv, medans man har mer överseénde med andra. Konstigt det där.

Man är sig egen största fiende.

Hoppas på lite julklappsshopping till barnen idag, men det beror på ifall manen kan masa sig upp i tid så vi kan åka innan ungarna skall komma tillbaka. Vi får se...

Ha det härligt!