..på mig själv! Att man kan åstakomma sig själv sådan hjärtesog är helt otroligt igentligen. Att andra sårar en, kan man ju inte göra så mkt åt. Men när det är jag som förstör för mig själv..ja då blir man mörkrädd.

Har inte varit nära en våg på länge...för jag har väll vetat att det pekade uppåt. Jag har ätit helt uppåt väggarna, inte brytt mig om ngt, ätit vad jag velat, när jag velat. Inte har jag mått bra av det heller. Det har inte gett mig ngt förutom att jag är tillbaka på ruta ett. Jag väger samma som när jag började..jag är så ledsen. Men nu är det så. Frågan är väll vad jag skall göra åt det?

Jag kan fortsätta käka som jag gjort och väga 200 kg om några år. Eller så kan jag ta tag i det. Igen, jag vet, men det måste väll vara bättre än att äta ihjäl sig. För det är det jag är rädd att jag kan göra. Bli sjuk, min kropp kan inte klara av detta hur länge som helst. Jag MÅSTE hitta mig själv i allt detta...måste klara av mitt beroende.

Har kollat runt ganska mycket på en operation..men jag vågar inte. Är rädd för allt som kan hända..tror inners inne att jag kan klara av det själv. Jag måste fortsätta hoppas.

Har inga stora mål till att börja med, men jag satsar på 10 kg till nyår. Detta innebär alltså:

Vikt 2/12: 135 kg

Vikt 31/12: 125 kg

Jag skämms att jag väger 135 igen...oerhört förnedrande.

Har käkat tonfiskröran till frukost, blir LCHF för hela slanten..det funkar ju. Måste bara trolla bort hjärnspöket.

Ha det bra!!