Jag har inte varit helt ärlig..kära läsare. Jag vet varför jag äter för mkt just nu. jag vet en av de stora orsakerna till varför jag gått upp, varför jag mår piss, varför jag vänder mig till mat som tröst, varför jag trycker i mig för att dämpa allt.

Jag går igenom en skilsmässa just nu.

Så..där var den nakna sanningen ute..Det är fruktansvärt jobbigt, för efter 7 år som gifta och 2 barn tillsammans är det inget vanligt uppbrott. Det är jobbigt, tärande, ångestladdat, ledsamt, fruktansvärt, till viss del lättande..ja alla känslor snurrar i huvudet just nu. Kanske inte kanon att dra igång the weightloss of a lifetime, när det är som det är, men jag måste. Jag kan lätt äta upp mig till 150 kg annars. Jag har andra saker jag måste fokusera på, orkar inte tänka på min fetma som nr 1 igentligen, men jag MÅSTE bli av med detta.

Så..nu vet ni..men jag skall klara av detta också, som med allt annat i livet.

Men jag är ledsen i själen..

Jag får väll ta tjuren i hornet, stå mitt kast, och allt annat fint man kan säga, men som betyder : Du har gjort fel, ätit helt uppåt väggarna fel, fettat till dig, och nu får du skämmas i ett hörne! Ungefär så...

Jag har inte vägt mig på 2 veckor ungefär, och jag kan berätta att det var ingen glad * som steg upp naken i all min ståtlighet på vågen imorse. Den visade +3 kg! Jag hatar det..jag visst det, jag vill aldrig hamna på + igen! Jag måste ta mig förbi den mentala spärren som för mig är ca 8 kg minus. Vad händer där? Varför skiter det sig alltid där? Jag vet inte.

Men nu är det som det är. Vatten? Ja lite av det. Kolhydrater? JAAAA, resten av allt. I hate kolhydrater just nu..eller mest vad de gör med mig och mitt psyke. Jag måste dra ner på allt.

Funderar på att köra UFO eller Fakir..måste bara läsa på lite mer om det, vad jag kan och inte kan äta. Få igång förbränningen igen, och hamna i ketos.

Skall snart iväg med vännen, underklädsshopping står på agendan. Kul att köpa trosor i XXXXXXXXXXXXXXXXXXXL (ok, liiiite överdrivet) men måste man så måste man. Längtar tills jag kan ha strl M...MMMMMMMM, en bra bokstav :-)

Kanske blir det ett promenadband..mamma berättade just att dom betalar det..kan ju inte bli fel iegntligen :-)

Kram, jag kämpar på, en dag i taget, nu med tonfiskröra i munnen! ;-)

Dagen har varit väldigt slö. Huvudvärk och dåligt humör har dominerat min tid. Jag skall köra gärnet imorgon igen, no time to loose!

Skall se ifall min kompis kan åka med mig och köpa detta promenadband jag kollat på.

Det finns på Rusta och kostar bara 2500 kr, tror inte det går att hitta ett billigare i nytt skick. Finns även i klarrött (sugen!) Ja, jag får punga ut med pengarna helt enkelt, jag behöver få upp motivationen och jag tror detta kommer hjälpa.

Hoppas alla har en bra kväll, jag skall natta lillan snart, och sedan lägga mig med en spännande bok. Imorgon kör vardagen igång igen, sonen skall till skolan kl 8.

Kram

Haft en skitvecka from hell. Ja jag vet inte vad mer jag skall kunna säga. Jag försökte ta nya tag en massa gånger, men det ville sig inte. Känns som att det har varit så mkt mer negativt nu än åt det andra hållet. Jag måste sluta sabotera för mig själv, jag måste, jag måste, jag måste!!! Vet inte hur man skall kunna programmera in detta i hjärnan. Den verkar ju inte vilja göra som jag tänker :-)

Nej nya tag, ny vecka, nya mål, jag hoppas ni fortfarande hänger på!!

Skrivet ett kort inlägg nu, mitt i lektider, mat tider och allt annat, så får det bli ett lite längre ikväll.

Dagen har gått bra, fullt upp från 8 imorse då jag lämnade på skolan, fram till hag hämtade halv 1. Sedan hem och fixa lite, vardagssysslorna tar ju aldrig slut som ni alla vet. Skallebäng som bara den, men det blir lätt så när man vet att man har att göra.

Var hos en kompis lite innan, och hon tyckte det var så svårt att bjuda på ngt. Men det blev underbart gott, lite brie, fetaost och några gröna oliver. Perfekt för mig!!

Barnen kallar...och dammsugaren med för den delen :-)

Vi hörs senare.

Jag kan inget annat göra 'än att satsa allt igen. Jag har bestämt mig för att köpa promenadbandet jag kollat på, har pratat med min man om det. En för tidig present till mig själv, tycker jag låter som ngt jag förtjänar. Då har jag ngt att göra när suget kommer, och jag tycker faktiskt det är ROLIGT att gå på det. Konstigt nog..kanske.

Har ätit frukost, skickat iväg sonen med mannen min till tandläkaren och sedan till skolan. Så det blev ett litet annorlunda morgonschema idag. Jag stressade inte, utan satt i lugn och ro och köääkade min frukost. Inte det minsta sugen på att ta en macka eller ngt annat, utan jag var så nöjde med min mat. Det blir ju korvstroganoff till lunch och taco till middag, det skall jag väll klara av att äta :-)

Mår lite illa av allt jag ätit, man blir väll mindre tolerant mot kolhydrater, vilket är bra, men jobbigt när man ätit dom :-)

Vågar inte väga mig..har säkert gått upp 2 kilo eller ngt. Och det är bara fler kilon från mitt mål, så jag skiter i det just nu. Och kanske på måndag också..jag får se hur jag känner mig då. Kanske bättre att ta tjuren vid hornen och kolla då hur mkt jag gått upp/ner, så jag vet hur det ligger till.

Denna besatthet vid vågen igentligen..det kan ju inte vara bra? Jag skulle kunna skippa vågen helt, och bara gå på hur jag känner mig, hur kläder passar, och måttband. Dt skulle jag nöjja mig med. Jag vet inte riktigt vilken vikt jag vill ha, men jag har en bra bild om hur jag vill se ut, ha på mig osv.

Nästa gång jag skall synda blir iallafall inte fören jag skall ha lite partaj för mina vänner när jag fyller år. Ingenting innan det!!

Ha en bra dag

Imorgon skall bli en bra dag!

Då va det bestämt :-)

Tack, tack, tack alla underbara människor, grinade en skvätt när jag läste era kommentarer...härliga tjejer! Jag skall kämpa på...det skall jag!

Godnatt

Känner mig..kass. Fet. Misslyckad. Har ångest. Lat. Oinspirerad. Inte målmedveten. Världens looser.

Har ätit. Massor av dumt igår. Ville inte. Kunde inte stå emot.

Nya tag idag? Ja, jag antar det. Men hur tar man sig igenom alla dessa känslor? KAN jag det? Allt känns hopplöst, och ouppnåligt.

Tackar oerhört för era fina kommentarer, jag blir nästan lite rörd. Att det finns så fina människor som bryr sig om främlingar nog för att skriva några rader. Ni är guld värda.

Vi hörs